Jag fick ett uppdrag att finna en Akvamarin och skapa ett halsband. Uppsökte en ny bekantskap för det med lådor av stenar i olika former och färger. Hittade en sexkantig med härlig energi till slut.
Sitter ofta med nya kristaller och umgås med dem, känner in dess energi. Så också med den här godingen.
Känner hur en stark 'vind' av energi sveper mig med. Det är de små svarta turmalinerna på en av sidorna, som avger något alldeles extra.
Jag går in i turmalinernas svärta, ett svart hål. Vi vet alla att svarta hål innehåller en enorm massa av information, men jag passerar ut till en andra sida. Och där 'är' jag Lilith.
Myten av Lilith är inte vacker. Adams första hustru var rebellisk och tuggade småbarn, vägrade att underkasta sig mannen och varande traditioner.
Astroligiskt talas det om Black Moon Lilith och det är månens skuggsida, kan man säga. En punkt som är så långt från ljuset man kan komma. Typ, ett svart hål det också.
Den ligger exakt på min ascendent och jag har haft svårt att ta den vanliga tolkningen till mig. Att det människor ser först hos mig är en extremt självständig människa, mansslukerska och allmänt ljusskygg. Näe...
I alla fall kommer jag in i en arketyp som är väldigt femenin, gudomligt lysande med mörkret som drivkraft. Där mörkret ses som att ljuset är så intensivt så det blir svart. Inte ondsjefullt på något sätt.
Kärleken inom mig är djup och glädjefylld. Jag är en kanal för all den infomation och visdom som mörkret innehåller. Wow!
Mitt förhållande till mannen är i ömsesidig respekt och gemensamt ansvar för relation och utveckling, helt grundad i kärlek och glädje.
I min kropp känner jag hur jag byggs om i min föreställning om mig själv, som kvinna och som människa. Plötsligt är jag nöjd, stärkt och glad över 'mörkret' i mig. Det är vare sig depressivt eller destruktivt. Jag har tillgång till fantastiska krafter och visdom utöver det vanliga och jag är så tacksam och rörd.
Ett guldobsidianklot, kommer för mig och ska komma till mig inom kort. Det blir min kodade kanal till Liliths fält.
Bilden är Akvamarinen, nu ett färdigt smycke. Den ena bilden visar de vallmofröstora svarta turmalinknartarna, som bjöd in till resan
Sitter ofta med nya kristaller och umgås med dem, känner in dess energi. Så också med den här godingen.
Känner hur en stark 'vind' av energi sveper mig med. Det är de små svarta turmalinerna på en av sidorna, som avger något alldeles extra.
Jag går in i turmalinernas svärta, ett svart hål. Vi vet alla att svarta hål innehåller en enorm massa av information, men jag passerar ut till en andra sida. Och där 'är' jag Lilith.
Myten av Lilith är inte vacker. Adams första hustru var rebellisk och tuggade småbarn, vägrade att underkasta sig mannen och varande traditioner.
Astroligiskt talas det om Black Moon Lilith och det är månens skuggsida, kan man säga. En punkt som är så långt från ljuset man kan komma. Typ, ett svart hål det också.
Den ligger exakt på min ascendent och jag har haft svårt att ta den vanliga tolkningen till mig. Att det människor ser först hos mig är en extremt självständig människa, mansslukerska och allmänt ljusskygg. Näe...
I alla fall kommer jag in i en arketyp som är väldigt femenin, gudomligt lysande med mörkret som drivkraft. Där mörkret ses som att ljuset är så intensivt så det blir svart. Inte ondsjefullt på något sätt.
Kärleken inom mig är djup och glädjefylld. Jag är en kanal för all den infomation och visdom som mörkret innehåller. Wow!
Mitt förhållande till mannen är i ömsesidig respekt och gemensamt ansvar för relation och utveckling, helt grundad i kärlek och glädje.
I min kropp känner jag hur jag byggs om i min föreställning om mig själv, som kvinna och som människa. Plötsligt är jag nöjd, stärkt och glad över 'mörkret' i mig. Det är vare sig depressivt eller destruktivt. Jag har tillgång till fantastiska krafter och visdom utöver det vanliga och jag är så tacksam och rörd.
Ett guldobsidianklot, kommer för mig och ska komma till mig inom kort. Det blir min kodade kanal till Liliths fält.
Bilden är Akvamarinen, nu ett färdigt smycke. Den ena bilden visar de vallmofröstora svarta turmalinknartarna, som bjöd in till resan