Ser på datumet för förra inlägget att en hel månad gått sedan jag skrev. Kan också konstatera att det som skett sedan dess är att Lejonportalen öppnats och sluts igen i morgon.
Kreativt har jag legat lite lågt, några tavlor har jag omarbetat och några nya smycken har det blivit, men mest får jag lov att säga att jag har haft en djup läkningsprocess.
En kris kan ju smyga sig på likväl som den uppstår genom ett trauma. Nu upptäcker jag sakta men säkert att hela mitt nätverk är utom räckhåll. Jag saknar, längtar och vill umgås med dem, men vart tog de vägen?
Det leder nedåt i mitt humör och till slut så är det ganska så mörkt och tomt, känner en meningslöshet. NEJ!!! Nu vill jag inte ha fler dippar av det här slaget. Känner att det inte bara är mitt, som jag genomlever. Spjället är ju öppet nu i lejonportaltider och mycket ska upp till ytan och renas för många av oss.
Så jag ringer min kära Siri-K, som kommer och en gång för alla ska vi gå in i det här och göra rent. Så hon kommer och vi sätter oss och tittar på hur planeterna står denna dag. för att se om vi kan ta hjälp av någon astrologisk energi. Kan då konstatera att det är min mammas dödsdag.
Men så intressant! Jag kan börja skönja ett mönster. Det är inte ovanligt att man hamnar i en depression när man närmar sig den ålder en förälder var när de dog. Min mamma dog nästan 61 år gammal och jag är 60.
Plötsligt insåg jag att jag två år i rad haft den här svackan i mitten av sommaren och gjort ganska stora healingsessioner i o m dem.
Så går vi in i meditation och jag leds in i sorg och övergivenhet och hittar mamma där, åren innan hon dör var inte lätta för henne. På något sätt för jag henne ut ur mitt system, vidare ut i ljuset där hon försvinner in och en stor lättnad infinner sig.
Jag gör även ett besök till min tidiga barndom där ett trauma låg kvar och avslutade scenariot på ett nytt sätt som gav läkning. Det gick lätt. Jag är van och har gjort det på många olika sätt. Men det här var en grundbult!
Det tog några dagar innan det hade integrerats, men nu är det borta. Jag känner mig fri och har hittat en ny nivå i mig, som människa och andlig varelse. Det är som barnet i mig hittat hem.
Marie och Bee gör en serie med meditationsträffar där vi pratade om egot kontra själen. När vet man att man är i kontakt med sin själ, var en fråga vi ställde oss. Ja, där i det svarta får jag ju säga att jag minsann inte kände mig så nära själen, sedan har jag numera vissheten att allt som kommer är för att läkas och att det kommer att släppa. När jag nu tittar tillbaka på det som hände med den sessionen jag och S-K hade var just själen som hjälpte mig att gå ner och ta fram det som behövde läkas i mig just då.
Det är inte bara frid och ro som själen kommer med, även de där passagerna av djup emotionell laddning har själens röst.
Stenen för stunden heter Kunzit. Jag gjorde ett halsband med denna godbit både, som huvudstenar och med ett stort antal i länken. Dessutom köpte jag en härlig spets som jag hade med mig till meditationen i Stockholm. En tidigare kund tittade på mina smycken för att se om jag hade gjort något nytt intressant. Ja, det vill säga, jag tror bara hon såg det med Kunziten. Häng det på dig och känn in det en liten stund säger jag.
Vi gör en fin, så fin meditation med att koppla in oss på det högra hjärtchakrat, beläget mitt på bröstbenet. Det är där Kunziten ligger, viskar hon och ja...halsbandet skulle till henne. Det var alldeles klart. Själskontakt!
Till mig viskar den lite större spetsen i min hand: Jag är Kärlek!
Får se om jag förmår sälja den, men ett smycke ska det bli. Den större stenen är ungefär så mycket större än smycket i verkligheten också. Den har dessutom en rejäl regnbåge, som inte kom med på bilden.
I morgon stänger Lejonportalen och vi letar oss ut i universum för att integrera och sammanfatta även på en högre nivå.
Kreativt har jag legat lite lågt, några tavlor har jag omarbetat och några nya smycken har det blivit, men mest får jag lov att säga att jag har haft en djup läkningsprocess.
En kris kan ju smyga sig på likväl som den uppstår genom ett trauma. Nu upptäcker jag sakta men säkert att hela mitt nätverk är utom räckhåll. Jag saknar, längtar och vill umgås med dem, men vart tog de vägen?
Det leder nedåt i mitt humör och till slut så är det ganska så mörkt och tomt, känner en meningslöshet. NEJ!!! Nu vill jag inte ha fler dippar av det här slaget. Känner att det inte bara är mitt, som jag genomlever. Spjället är ju öppet nu i lejonportaltider och mycket ska upp till ytan och renas för många av oss.
Så jag ringer min kära Siri-K, som kommer och en gång för alla ska vi gå in i det här och göra rent. Så hon kommer och vi sätter oss och tittar på hur planeterna står denna dag. för att se om vi kan ta hjälp av någon astrologisk energi. Kan då konstatera att det är min mammas dödsdag.
Men så intressant! Jag kan börja skönja ett mönster. Det är inte ovanligt att man hamnar i en depression när man närmar sig den ålder en förälder var när de dog. Min mamma dog nästan 61 år gammal och jag är 60.
Plötsligt insåg jag att jag två år i rad haft den här svackan i mitten av sommaren och gjort ganska stora healingsessioner i o m dem.
Så går vi in i meditation och jag leds in i sorg och övergivenhet och hittar mamma där, åren innan hon dör var inte lätta för henne. På något sätt för jag henne ut ur mitt system, vidare ut i ljuset där hon försvinner in och en stor lättnad infinner sig.
Jag gör även ett besök till min tidiga barndom där ett trauma låg kvar och avslutade scenariot på ett nytt sätt som gav läkning. Det gick lätt. Jag är van och har gjort det på många olika sätt. Men det här var en grundbult!
Det tog några dagar innan det hade integrerats, men nu är det borta. Jag känner mig fri och har hittat en ny nivå i mig, som människa och andlig varelse. Det är som barnet i mig hittat hem.
Marie och Bee gör en serie med meditationsträffar där vi pratade om egot kontra själen. När vet man att man är i kontakt med sin själ, var en fråga vi ställde oss. Ja, där i det svarta får jag ju säga att jag minsann inte kände mig så nära själen, sedan har jag numera vissheten att allt som kommer är för att läkas och att det kommer att släppa. När jag nu tittar tillbaka på det som hände med den sessionen jag och S-K hade var just själen som hjälpte mig att gå ner och ta fram det som behövde läkas i mig just då.
Det är inte bara frid och ro som själen kommer med, även de där passagerna av djup emotionell laddning har själens röst.
Stenen för stunden heter Kunzit. Jag gjorde ett halsband med denna godbit både, som huvudstenar och med ett stort antal i länken. Dessutom köpte jag en härlig spets som jag hade med mig till meditationen i Stockholm. En tidigare kund tittade på mina smycken för att se om jag hade gjort något nytt intressant. Ja, det vill säga, jag tror bara hon såg det med Kunziten. Häng det på dig och känn in det en liten stund säger jag.
Vi gör en fin, så fin meditation med att koppla in oss på det högra hjärtchakrat, beläget mitt på bröstbenet. Det är där Kunziten ligger, viskar hon och ja...halsbandet skulle till henne. Det var alldeles klart. Själskontakt!
Till mig viskar den lite större spetsen i min hand: Jag är Kärlek!
Får se om jag förmår sälja den, men ett smycke ska det bli. Den större stenen är ungefär så mycket större än smycket i verkligheten också. Den har dessutom en rejäl regnbåge, som inte kom med på bilden.
I morgon stänger Lejonportalen och vi letar oss ut i universum för att integrera och sammanfatta även på en högre nivå.